Foton!!

Sitter här vid datorn och flyttar över alla mina 1000 tals bilder från hårddisken till vår nya externa hårddisk (det började bli väldigt överfullt) och passar då på att titta på lite bilder. Så goa och söta barnen var när de var bebisar, kan inte låta bli att sakna det :-) Åh vad extremt mycket bilder jag/vi har som vi inte tar vara på elelr använder till nånting... Borde verkligen rensa upp bland dem, skulle nog gå och slänga hälften om man ransakade sig själv..
Jag hade ju en annan blogg tidigare och jag har konstaterat att jag tyckte det var smidigare och lättare att ladda upp bilder där än här, eller så har jag inte lärt mig riktigt bra. Jag tycker det tar så lång tid och den laddar bara ett foto itaget. Någon som har lite tips på hur man laddar up bilder på ett bra vis till bloggen?!?! Tacksam för hjälp.
Nu har jag en vecka kvar på mitt jobb innan nästa tar vid. Det ska bli spännande att se nåt nytt, för det är alltid nyttigt, men jag vet inte om jag gör rätt. Eller rätt och rätt... Jag börjar inse att jag ska åka längre varje dag och att mina dagar är längre (eftersom jag är ledig en dag varannan vecka istället för kortare dagar, som jag egentligen föredrar) Jag kommer vara HELT SLUT när jag hämtar barnen vid 17 eller 18 och de är hungriga och trötta och jag likså. Usha usha.. Hoppas jag kommer trivas så att det överväger de långa dagarna. Har haft några vård av barn dagar denna och förra veckan, och tycker det är ganska skönt att ta dagen som den kommer, lunka runt i mysbyxor och städa lite, leka lite med barnen och bara vara. När vi jobbar hinner vi ju knappt se våra barn, eller inte jag iaf. Tar hand om andras barn, är tålmodig med dem, är pedagogisk med dem, och älskar mitt jobb, det gör jag verkligen! Men när hinner jag ge mina egna barn den goa, tålmodiga, pedagogiska biten av mig?! Jo de får väl sina beskärda del, men ibland önsklar jag att jag orkade ge lika mycket hemma som jag gör på jobbet. Fast å andra sidan så är det alltid lättare att hålla på regler och gränser med andras barn på jobbet än med ens egna som gnäller..
Jaja ni behöver inte ta så stor notis om det jag skrivit ovan, bara kände för att skriva lite och det blev om första bästa sak jag tänkte på. Älskar mina barn över allt annat och det som jag ger mina "jobbe"barn, det får ju mina egna barn av sina pedagoger!
På återseende!

Minns tillbaka

Ojojoj vad tiden känns som om den bara rusar iväg ibland. Sitter och tittar på "gamla" foton (ja stenåldersgamla är de ju inte, för barnen är ju bara några år än, men ändå..) och vad söta och goa mina småpluttar var. Har tyvärr inga bebisbilder på Embla på datorn (men mängder i pappersform, första barnet är ju första barnet!), för då hon föddes levde vi bara med vanlig kamera, digital sådan fick vi först då Loke var några månader gammal.
Tänkte bjuda på ett par stycken :-)
Loke 11 månader
Tuva 2-3 månader
Embla 3 år o 8 mån (något suddig)
Embla 4 år o 2 mån (som clown!)
Jag tycker att bebistiden bara rusat iväg eftersom mina barn har haft bråttom fram,
Tuva tex. låg inte stilla länge, hon kröp när hon var fem månader innan hon lärt sig sitta. för man kan väl inte bara sitta still??? Något som hon fortforande tycker är överreklamerat, hon är hela tiden i farten, ska vara med och vill göra själv. Vänta är ett ord som inte existerar för henne. Arg som ett bi blir hon allt som oftast oxå :-( "Låt mig va i fred" kan det komma från en storgråtande liten tjej... Men hon chrmar alla!
Loke satt innan han kröp, men så fort han kommit på hur man skulle ställa sig upp vid möbler och annat, gjorde han det i tid och otid. Ramlade ungefär lika ofta... även sedan han började gå och blev några år ramlade han lite då o då (gör kanske fortfarande??) så ett antal jack i huvudet har det blivit, och ett hjärta i halsgropen på mamman. Minns särskilt "Pianofoten" han landande på och krukan ute på trappen och Hyllan/bänken på mitt gamla jobb som tom resulterade i läkarbesök och tejpning på ögonlocket. Min goa kille som kan upplevas att han aldrig sitter still och hela tiden pockar på uppmärksamhet, men som oxå kan njuta av en saga eller att spela ett spel. Han gillar även att krypa upp i knät och gosa!
Embla var nog "bebis" längst tid (känns trist, men minnet sviker mig, tur Embla är den som jag har bokfört mest om, det var då jag hade tid till det!), hon var en lugn och glad bebis, men även hon aktiv när hon började röra på sig. Hon var ofta omringad av våra katter som tyckte mycket om att ligga och sova bredvid henne på golvet. Hon älskade att vara på babysim, det var varmt och gott och man fick mysa nära mamma o pappa. Oljemassagen i bastun efteråt och en slurk bröstmjölk sen sov hon gott. Min stora tös har alltid gillat att leka roll-lekar, med mamma och pappa först och sedan med kompisar, att sysselsätta sig med nåt ensam/själv...njaaa. Jo om det handlar om att PYSSLA!!! En bestämd, framåt ung tjej som samtidigt är blyg och hemkär!
Lite kort om mina goa barn, som jag älskar så mycket!

RSS 2.0